frrrrr

Sitter invirad i mitt varma täcke i vår vindslägenhet ovanför kullerstensgatorna. Det skulle ha varit körhelg, hjärnan sa stopp och belägg men jag anmälde mig ändå. Stress har varit ledordet på sista tiden. Då ska kroppen stopp och belägg, gav mig en släng av sjukdom, så jag stannar hemma. Jag ska i lugn och ro läsa igenom förra veckans skolarbete, läsa Norran, dricka kaffe. Måla naglarna, hyra en SATC-box, känna att jag hinner ikapp. Ha lite tråkigt helt enkelt.

Jag började gråta lite igår för att det känns som om jag tagit på mig för mycket: skola, viljan att fördjupa mig, ALLT som jag ska lära mig (jag är så peppad!), pendling tre timmar varje dag, orkester, konserter, resor, jobb, extrajobb, helgjobb, kör, rephelger, konserter. Det är kul, men i lagom doser. Kontentan är att jag parallellt med att jag aldrig blir riktigt frisk, och faktiskt aldrig hinner träna, gör att jag inte orkar. Så egentligen skulle jag behöva stryka en grej. Skolan - aldrig i livet. Orkestern - never. Jobbet - faktiskt inte, när jag har så pass stora utgifter, och jag vet att jag gnäller men jag trivs ändå bra. Jobbet är en stor resurs, när jag känner att jag med gott samvete kan köpa ny kurslitteratur, göra små grejer i vardagen som är guld värda. Kören - hänger farligt... 

Ni kanske tycker att jag resonerar dumt. Jag ska gå och brygga morgonkaffe och sniffa lite nagelack så kanske förståndet kommer mig åter.