frida & filippa

filippa

Tjong i buljongen - venprovningen nådde oanade höjder..! Hade jag vetat hur det skulle gå hade jag varit pissnervös innan. Men det var jag icket, jag var lugn som berget. En riktig klippa. Väldigt fokuserad och intresserad och tyckte att det skulle bli skitskoj! Jag är ju inte alls rädd för blod. Ändå slutade det hela med att jag får tillbringa halva labblektionen liggandes på britsen för att så fort jag försöker sätta mig upp svartnar det. Att sticka min labkamrat gick jättebra, fick ut två fina prover med blod. Vi trodde att det skulle vara lätt att sticka på mig eftersom jag har väldigt synliga vener, men icket. Venerna rullade fram och tillbaks och vägrade ge ifrån sig något blod. Följden av detta blev att mina kära labkamrat J fick sticka mig flera gånger (AJ) och följden av detta blev att vi båda två (!) svimmade (!) samtidigt (!). Jag liggandes ner på bristen och J liggandes på golvet alldeles grön i ansiktet. Läskig känsla. Jag mådde pyton. Kändes som om om jag hade noll syre i knoppen. Vår lärare lyckades samtidigt:

1) Hålla uppe mina ben medan jag var i en annan värld
2) Tala lugnande till J som låg avsvimmad på golvet
3) Vägleda grabbarna brevid som också var mitt i ett stickprov
Jag är impad av henne.

Tog ett bra tag innan jag kunde sitta upp igen. Kroppen är en otrolig skapelse! Ibland gör den bara som den vill.
Jag mår fortfarande lite konstigt, vill eg bara sova, men tror inte det vore så bra. Fick bara ut pyttelite av mitt blod vilket är otroligt synd då vi ska labba på proverna nästa vecka. Men, men.. vilken upplevelse. Och det roliga är att detta ska göras om och om och om igen tills vi kan det galant. Jiiihooo.