Ibland kunde jag verkligen önska att många var lite mer ödmjuka, att människor lyssnade på varandra, såg varandra, tog sig tid och ler mot varandra. Att det var okej att vara precis så unik som vi alla är. Att vi pushade varandra, lyfte fram varandra, försökte få alla att ta plats och växa. Att det var okej att sträcka på sig och vara stolt för den man är, att man fick njuta av sin livskraft och att vi kunde unna varandra det.
Ibland känns det som om världen saknar något så enkelt som ödmjukhet.
Ibland känns det som om jag ger och ger och ger...
Jag har träffat några få människor världen över som har DET. Energin och nånting.. jag vet inte vad det är... men jag saknar dem jättemycket.
Oj oj. Jag är på seriöst, filosofiskt humör. Men jag har fått mig en törn och kan inte riktigt ta mig ur det.
Frida, finaste! Hur mår du? Vad har hänt? Ingen människa är så insiktsfull som den som ser andra. Den som har DET, den strålar. Och du har DET! Låt inte människor som inte förstår sig på ödmjukhet göra dig ledsen. De saknar en ginsta som de inte förstår att de saknar. Du är underbar, kom ihåg det!
SvaraRaderaååh emma du är fin! :) det kunde ha varit jag som skrev det,men det var filippa denna gången,. men vi är ju båda underbara så vi kan ta åt oss båda två :D puss på dig MISS UUUUUUU
SvaraRadera