Oh Lord vad det vräker ner snö. Skåne har aldrig skådat sådana mängder innan december! Josefs pappa frågade om det är lika mycket kaos i trafiken i Norrland som i Skåne, så svarade jag nej, eftersom att vi kan köra bil... ;) Eller, jag kan ju inte köra bil, men ni andra kan!
Befinner mig i ett moment 22: jag måste ut för att köpa vantar, men det är så kallt att jag inte kan gå ut utan vantar. Vad gör man? Jag kanske kan genomlida en snöstorm till butiken som säljer vantar?
Repade imorse inför adventsgudstjänst i Allhelgona, det gick bra! Älskar känslan av att man har något annat här än bara skolan, något som är kreativt och som jag gör bra. Många ojjar sig och åmar sig och grämer sig när man säger att man spelar ett instrument, ångrar att de slutade i unga dar, inte orkade öva eller aldrig dök upp på lektionerna. Ja, vad ska man säga?
Ibland känns det som om att folk nästan tror att spela instrument bara är något man "gör" och så låter det bra. Tryck på knapp, blås, tut, dra stråken fram och tillbaka. Det är ju många timmar, timmar och åter timmar som ligger bakom... Så jag tycker inte att folk ska "ångra" att de slutade spela klarinett, de ägnade väl tiden åt något annat som det utvecklades inom? Varför gå runt och ångra sig? För jag har hört det där hundra gånger nu... Så antingen:
1, Börja öva på din gamla klarpa då, luften är fri
2, Köp ett instrument och börja ta lektioner, luften är fri
Såhär långt har jag nog aldrig skrivit! Genomtänkt var det inte heller. Moment 22 var det ja.. Näe, jag måste ut!
åhhh...hihi... folk blir lätt lite sentimentala när instrumentspelande kommer på tal. många brukar ju gärna vilja stoltsera med att de minsann en gång i tiden nog faktiskt var gaaaanska så lovande blivande musiker. det är hög status att vara musikalisk! be proud!
SvaraRadera